Sefanja 2 - Svenska Folkbibeln（SFB98）

Varning till Herrens folk

1Församla er, ja, kom samman, du folk utan blygsel,

2innan ännu beslutet genomförs

- som agnar far den dagen fram -

innan Herrens vredesglöd kommer över er,

ja, innan Herrens vredes dag kommer över er.

3Sök Herren,

alla ni ödmjuka i landet,

ni som gör vad han befaller.

Sök rättfärdighet,

sök ödmjukhet,

kanske blir ni beskyddade

på Herrens vredes dag.

Straffdom över Israels grannfolk

4Gaza skall bli övergivet

och Askelon förvandlat till en ödemark.

Asdod skall drivas ut mitt på ljusa dagen

och Ekron ryckas upp med rötterna.

5Ve er som bor på landsträckan utmed havet,

ni av kereteernas folk!

Herrens ord är emot dig,

Kanaan, du filisteernas land.

Jag skall fördärva dig, så att ingen mer skall bo där.

6Landsträckan utmed havet skall bli betesmarker,

där herdarna har sina brunnar

och fåren sina fållor.

7Den skall tillfalla kvarlevan av Juda hus.

Där skall de föra sin boskap i bet.

I Askelons hus skall de lägga sig om kvällen,

ty Herren, deras Gud, skall se till dem

och göra slut på deras fångenskap.

8Jag har hört hur Moab hånat

och Ammons barn talat föraktfulla ord,

hur de hånat mitt folk

och handlat övermodigt mot deras land.

9Därför, så sant jag lever,

säger Herren Sebaot, Israels Gud:

Moab skall bli som Sodom

och Ammons barn som Gomorra,

ett tillhåll för nässlor

och en saltgrop,

en ödemark till evig tid.

Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem,

ja, återstoden av mitt folk skall få dem till arvedel.

10Så skall det gå dem för deras högmod,

ty de har hånat Herren Sebaots folk

och handlat övermodigt mot dem.

11Fruktansvärd skall Herren vara mot dem.

Han skall förgöra alla jordens gudar,

och alla folkens kustländer skall tillbe honom,

varje folk på sin ort.

12Också ni nubier

skall genomborras av mitt svärd.

13Han skall sträcka ut handen mot norr och fördärva Assur

och förvandla Nineve till en ödemark,

torr som öknen.

14Där skall hjordar lägra sig,

alla slags vilda djur.

Både pelikaner och hägrar

skall om natten bo på dess pelarhuvuden.

En röst skall eka i fönstren

och förödelse skall vara på trösklarna,

ty cederpanelen är bortriven.

15Detta är den jublande staden

som satt så trygg

och tänkte för sig själv:

"Jag och ingen annan!"

Hur har den inte blivit en ödemark,

ett tillhåll för vilda djur!

Alla som går där fram skall vissla åt den

och slå ihop händerna.