Psaltaren 86 - Svenska Folkbibeln（SFB98）

Davids förtröstan på Herren i svår nöd

1En bön av David.

Herre, vänd ditt öra till mig och svara mig,

ty jag är betryckt och fattig.

2Bevara min själ, ty jag är din.

Du, min Gud, fräls din tjänare

som förtröstar på dig.

3Var mig nådig, Herre,

ty hela dagen ropar jag till dig.

4Gläd din tjänares själ,

ty till dig, Herre, lyfter jag min själ.

5Du, Herre, är god och vill förlåta,

du är stor i nåd mot alla som ropar till dig.

6 Herre, hör min bön,

lyssna till mina böners ljud!

7Jag ropar till dig på nödens dag,

ty du skall svara mig.

8Herre, ingen är dig lik bland gudarna,

inga gärningar är som dina.

9Alla folk som du har gjort

skall komma och tillbe inför dig, Herre,

de skall ära ditt namn.

10Ty du är stor och du gör under.

Du ensam är Gud.

11Visa mig, Herre, din väg,

jag vill vandra i din sanning.

Bevara mitt hjärta vid detta enda:

Att jag fruktar ditt namn.

12Jag vill tacka dig, Herre, min Gud,

av hela mitt hjärta

och ära ditt namn i evighet.

13Ty din nåd är stor över mig,

du räddar min själ ur dödsrikets djup.

14Gud, övermodiga människor har rest sig mot mig,

en skara våldsmän står efter mitt liv,

de har inte dig för ögonen.

15Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,

sen till vrede och stor i nåd och sanning.

16Vänd dig till mig och visa mig nåd.

Ge din makt åt din tjänare

och fräls din tjänarinnas son!

17Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl.

Låt dem som hatar mig skämmas,

när de ser att du, Herre,

hjälper och tröstar mig.