1Min vän har gått ner till sin lustgård,
till de doftande blomstersängarna
för att låta sin hjord beta i lustgårdarna
och för att plocka liljor.
2Jag är min väns,
och min vän är min,
där han för sin hjord i bet bland liljor.
Brudgummen talar om bruden3Skön som Tirsa är du min älskade,
ljuvlig som Jerusalem,
överväldigande som en härskara.
4Vänd bort dina ögon ifrån mig,
de har kuvat mig.
Ditt hår är likt en hjord av getter
som strömmar ner för Gilead.
5Dina tänder liknar en hjord av tackor,
som stiger upp ur badet,
allesammans med tvillingar,
ofruktsam är ingen av dem.
6Din kind är lik ett brustet granatäpple,
där den skymtar genom din slöja.
7Sextio är drottningarna
och åttio bihustrurna
och de unga kvinnorna en oräknelig skara.
8En enda är hon, min duva, min fullkomliga,
en enda är hon för sin mor,
älskad är hon av henne som fött henne.
Flickorna ser henne, de prisar henne lycklig,
drottningar och bihustrur lovprisar henne.
Vännerna9Vem är hon som blickar fram lik morgonrodnaden,
skön som månen,
strålande som solen,
överväldigande som en härskara?
Brudgummen (eller bruden)10Jag gick ner till valnötslunden
för att se på grönskan i dalen,
för att se om vinstocken hade friska skott,
om granatträden hade gått i blom.
11Utan att jag märkte det hade min längtan
satt mig vid mitt furstefolks vagnar.
Vännerna12Vänd om, vänd om, du Sulamit,
vänd om, vänd om, så att vi får se på dig.
BrudenVarför ser ni på Sulamit,
som på en dans i Mahanajim?
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
