Psaltaren 78 - Svenska Folkbibeln（SFB98）

Dom och frälsning under Israels historia

1En sång av Asaf.

Lyssna, mitt folk, till min undervisning,

vänd era öron till min muns ord.

2Jag vill öppna min mun till lärorikt tal,

uppenbara hemligheter från gången tid.

3Vad vi har hört och känner till,

vad våra fäder har berättat för oss,

4det vill vi inte dölja för deras barn.

För ett kommande släkte vill vi förkunna Herrens lov,

hans makt och de under han har gjort.

5Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob,

sin undervisning gav han i Israel.

Han fastställde den för våra fäder,

och de skulle kungöra den för sina barn.

6Så skulle det bli känt för ett kommande släkte,

för barn som en gång skulle födas,

och de skulle berätta det för sina barn.

7De skulle då hoppas på Gud

och inte glömma hans verk

utan följa hans bud.

8De skulle inte bli som sina fäder,

ett motsträvigt och upproriskt släkte,

vars hjärta var opålitligt

och vars ande var trolös mot Gud.

9Efraims söner, välbeväpnade bågskyttar,

vände om på stridens dag.

10De höll inte Guds förbund

och ville inte följa hans lag.

11De glömde hans gärningar,

de under han låtit dem se.

12Inför deras fäder hade han gjort under,

i Egyptens land, på Soans mark.

13Han delade havet och lät dem gå igenom det,

han lät vattnet stå som en mur.

14Han ledde dem om dagen med molnskyn

och hela natten med eldens sken.

15Han klöv klippor i öknen

och gav dem rikligt med vatten att dricka,

som ur väldiga hav.

16Rinnande bäckar lät han bryta fram ur klippan,

vatten lät han flyta ner som strömmar.

17Men de fortsatte att synda mot honom

de var upproriska mot den Högste i öknen.

18De frestade Gud i sina hjärtan

när de begärde mat för sin lystnad.

19De talade mot Gud och sade:

"Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

20Se, han slog på klippan,

så att vatten flödade och bäckar strömmade fram,

men kan han också ge bröd

eller skaffa kött åt sitt folk?"

21När Herren hörde det blev han vred,

eld upptändes i Jakob,

vrede kom över Israel,

22eftersom de inte trodde på Gud

och inte förtröstade på hans frälsning.

23Han gav befallning åt skyarna i höjden

och öppnade himlens dörrar.

24Han lät manna regna över dem till föda,

säd från himlen gav han dem.

25Änglabröd fick människor äta,

han gav dem all den mat de behövde.

26Han lät östanvinden fara ut från himlen,

genom sin makt bjöd han sunnanvinden komma.

27Han lät kött regna över dem som stoft,

bevingade fåglar som havets sand.

28Han lät det falla ner i sitt läger,

runt omkring sin boning.

29Då åt de och blev övermätta,

han lät dem få vad de begärde.

30Men innan de hade stillat sitt begär,

medan maten ännu var i deras mun,

31kom Guds vrede över dem.

Han sände död bland de tappraste,

Israels utvalda män slog han ner.

32Ändå fortsatte de att synda,

de trodde inte på hans under.

33Då lät han deras dagar försvinna i tomhet

och deras år i plötslig undergång.

34När han dräpte,

frågade de efter honom.

De vände om och sökte Gud.

35De tänkte på att Gud var deras klippa,

att Gud, den Högste, var deras återlösare.

36De försökte bedra honom med sina ord,

de ljög för honom med sin tunga.

37Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom,

de var ej trogna mot hans förbund.

38Men han är barmhärtig

och förlåter missgärning,

han vill inte förgöra.

Många gånger höll han tillbaka sin vrede

och lät inte hela sin vredesglöd bryta fram.

39Han tänkte på att de var kött,

en vindpust som far bort och ej kommer åter.

40Hur ofta var de inte upproriska mot honom i öknen

och bedrövade honom i ödemarken!

41De frestade Gud gång på gång

och kränkte Israels Helige.

42De kom inte ihåg vad hans hand hade uträttat,

på den tid då han befriade dem från fienden,

43då han gjorde sina tecken i Egypten

och sina under på Soans mark.

44Där förvandlade han deras strömmar till blod,

så att de inte kunde dricka ur bäckarna.

45Han sände flugsvärmar som åt dem

och paddor som förstörde.

46Han gav deras gröda åt larver

och deras arbetes frukt åt gräshoppor.

47Han slog deras vinstockar med hagel

och deras fikonträd med hagelstenar.

48Han utlämnade deras nötboskap åt hagel

och deras fårhjordar åt blixten.

49Han sände över dem sin vredesglöd,

harm, vrede och nöd,

en skara av olycksänglar.

50Han gav fritt utlopp åt sin vrede,

han skonade inte deras själ från döden

utan prisgav deras liv åt pesten.

51Han slog allt förstfött i Egypten,

kraftens förstling i Hams hyddor.

52Han lät sitt folk bryta upp som en fårhjord

och förde dem som en boskapshjord genom öknen.

53Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta,

och havet övertäckte deras fiender.

54Han lät dem komma till sitt heliga land,

till det berg som hans högra hand hade erövrat.

55Han jagade bort hednafolken för dem

och gav dem deras land som arvedel.

Han lät Israels stammar bo i deras hyddor.

56Men de var upproriska och frestade Gud, den Högste,

de tog inte vara på hans vittnesbörd.

57De vek trolöst tillbaka, de liksom deras fäder,

de vände om likt en båge som sviktar.

58De väckte hans vrede med sina offerhöjder

och kränkte honom genom sina avgudabilder.

59Gud hörde det och blev vred,

han förkastade Israel med all kraft.

60Han övergav sin boning i Silo,

det tält han slagit upp bland människorna.

61Han gav sin makt i fångenskap

och sin ära i fiendehand.

62Sitt folk utlämnade han åt svärdet,

han blev vred på sin arvedel.

63Deras unga män förtärdes av eld,

deras unga kvinnor blev utan brudsång.

64Deras präster föll för svärd,

deras änkor kunde inte hålla dödsklagan.

65Då vaknade Herren som ur en sömn,

lik en hjälte som legat bedövad av vin.

66Han slog tillbaka sina fiender,

evig skam lät han komma över dem.

67Han förkastade Josefs hyddor

och utvalde inte Efraims stam.

68Men han utvalde Juda stam,

Sions berg, som han älskade.

69Han byggde sin helgedom hög som himlen,

som jorden grundlade han den för evigt.

70Han utvalde sin tjänare David

och tog honom från fårhjordens fållor.

71Från fåren hämtade han honom

och satte honom till herde för Jakob, sitt folk,

för Israel, sin arvedel.

72Han var deras herde med uppriktigt hjärta

och ledde dem med förståndig hand.