Psaltaren 116 - Svenska Folkbibeln（SFB98）

Lovsång för räddning ur dödsfara

1Jag har Herren kär,

ty han hör min röst, mitt rop om nåd.

2Han har vänt sitt öra till mig,

i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

3Dödens band omslöt mig,

dödsrikets ångest grep mig,

jag kom i nöd och bedrövelse.

4Men jag åkallade Herrens namn:

"O, Herre, rädda min själ!"

5 Herren är nådig och rättfärdig,

vår Gud är barmhärtig.

6 Herren bevarar enkla människor,

jag var i elände och han frälste mig.

7Vänd åter till din ro, min själ,

ty Herren har varit god mot dig.

8Du har räddat min själ från döden,

mitt öga från tårar, min fot från fall.

9Jag skall vandra inför Herren

i de levandes land.

10Jag tror, därför talar jag,

jag som plågades svårt,

11jag som sade i min ångest:

"Alla människor är lögnare."

12Hur skall jag kunna återgälda Herren

alla hans välgärningar mot mig?

13Jag vill ta frälsningens bägare

och åkalla Herrens namn.

14Jag vill infria mina löften till Herren

inför hela hans folk.

15Dyrbar i Herrens ögon

är hans frommas död.

16O, Herre, jag är ju din tjänare,

jag är din tjänare, din tjänarinnas son,

du har lossat mina band.

17Åt dig vill jag offra lovets offer,

Herrens namn vill jag åkalla.

18Jag vill infria mina löften till Herren

inför hela hans folk,

19i gårdarna till Herrens hus,

mitt i dig, Jerusalem.

Halleluja!