Jesaja 5 - Svenska Folkbibeln（SFB98）

Sången om Herrens vingård

1Nu vill jag sjunga om min älskade,

min älskades sång om hans vingård:

Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle.

2Han grävde upp den och rensade den från stenar

och planterade där ädla vinstockar.

Han byggde ett vakttorn mitt i den

och högg ut ett presskar.

Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor,

men den bar vilddruvor.

3Och nu, Jerusalems invånare och Juda män,

döm mellan mig och min vingård.

4Vad kunde mer göras för min vingård

än vad jag har gjort för den?

Varför bar den vilddruvor,

när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?

5Jag vill nu låta er veta

vad jag skall göra med min vingård:

Jag skall ta bort stängslet,

och den skall bli ödelagd.

Jag skall bryta ner muren,

och den skall bli nertrampad.

6Jag skall ödelägga den,

ingen skall beskära den eller gräva i den.

Men tistel och törne skall komma upp,

och jag skall befalla molnen

att inte låta det regna på den.

7 Herren Sebaots vingård är Israels hus

och Juda folk hans älsklingsplantering.

Han väntade laglydnad

men fann blodiga lagbrott,

han väntade rättfärdighet

men fann skriande orättfärdighet.

Domsord över ogudaktigheten

8Ve er som lägger hus till hus

och fogar åker till åker,

till dess inget utrymme längre finns

och ni är de enda som bor i landet.

9Från Herren Sebaot ljuder det i mina öron:

Sannerligen, många hus skall bli öde,

stora och vackra hus utan invånare.

10En vingård på tio plogland

skall ge endast ett batmått,

och en homers utsäde skall ge endast en efa.

11Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen

för att jaga efter starka drycker

och sitter uppe till sena natten,

upphettade av vin!

12Vid sina dryckeslag har de harpor och psaltare,

pukor, flöjter och vin.

Men Herrens gärningar bryr de sig inte om,

hans händers verk intresserar dem inte.

13Därför skall mitt folk föras bort i fångenskap,

ty de saknar kunskap.

Dess ädlingar skall lida hunger

och dess larmande skaror försmäkta av törst.

14Därför ökar dödsriket sitt begär,

och spärrar upp sitt gap utan gräns.

Stadens främsta måste fara dit ner

tillsammans med de larmande och bullrande skaror

som jublar därinne.

15Människorna skall bli nerböjda,

var och en förödmjukad.

Ja, de stoltas ögon skall förödmjukas.

16Men Herren Sebaot blir upphöjd genom sin dom,

Gud, den Helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.

17Då skall lammen beta som på sin egen mark,

och på de rikas ödetomter skall främlingar få sin föda.

18Ve dem som drar fram missgärning

med lögnens band

och synd som med vagnslinor,

19dem som säger: "Låt honom hasta,

låt honom skynda med sitt verk,

så att vi får se det.

Låt det som Israels Helige beslutat

närma sig och komma,

så att vi lär känna det!"

20Ve dem som kallar det onda gott

och det goda ont,

som gör mörker till ljus och ljus till mörker,

som gör bittert till sött och sött till bittert!

21Ve dem som är visa i sina egna ögon

och håller sig själva för kloka!

22Ve dem som är hjältar i att dricka vin

och duktiga att blanda starka drycker,

23dem som för mutor frikänner den skyldige

och berövar den rättfärdige hans rätt.

24Liksom eldsflamman förtär strå

och halm sjunker ihop i lågan,

så skall deras rot ruttna bort

och deras blomning flyga i väg som stoft,

eftersom de förkastade Herren Sebaots lag

och föraktade Israels Heliges ord.

25Därför brinner Herrens vrede mot hans folk,

och han räcker ut sin hand mot det och slår det,

så att bergen darrar

och döda kroppar ligger som orenhet på gatorna.

Med allt detta upphör inte hans vrede,

hans hand är ännu uträckt.

26Han reser ett baner för hednafolken i fjärran

och lockar på dem från jordens ände.

Och se, de kommer snabbt och med hast.

27Ingen ibland dem är trött eller stapplar,

ingen slumrar eller sover.

Bältet kring deras höfter lossnar inte,

deras skoremmar går inte av.

28Deras pilar är skarpa,

alla deras bågar är spända.

Hovarna på deras hästar är som av flinta,

deras vagnshjul liknar stormvinden.

29Deras rop är som en lejoninnas rytande.

De ryter som unga lejon,

ja, de morrar och griper sitt rov och bär bort det,

och ingen finns som räddar.

30På den dagen skall det dåna mot dem,

likt havets dånande.

Ser man ut över landet,

är där mörker och kval,

ljuset förmörkas av töcken.