Psaltaren 144 - Svenska Folkbibeln（SFB98）

Bön om räddning och välsignelse

1Av David.

Lovad vare Herren, min klippa,

han som lärde mina armar att kriga,

mina händer att strida,

2min nåds Gud och min borg,

mitt värn och min räddare,

min sköld och min tillflykt,

han som lägger mitt folk under mig.

3 Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,

en människoson, att du tänker på honom?

4En människa är som en vindfläkt,

hennes dagar som en försvinnande skugga.

5 Herre, sänk din himmel och stig ner,

rör vid bergen, så att de ryker.

6Låt blixtar ljunga och skingra dem,

skjut dina pilar och förvirra dem!

7Räck ut dina händer från höjden,

fräls mig och rädda mig

ur de stora vattnen,

ur främlingarnas hand.

8Deras mun talar lögn

och deras högra hand är en falskhetens hand.

9Gud, en ny sång vill jag sjunga till dig,

till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

10du som ger seger åt kungarna,

du som befriar din tjänare David

från det onda svärdet.

11Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand.

Deras mun talar lögn

och deras högra hand är en falskhetens hand.

12När våra söner står i sin ungdom

som högväxta plantor

och våra döttrar som hörnpelare,

uthuggna för palats,

13när våra lador är fyllda

med förråd på förråd

och våra får förökar sig tusenfalt,

ja, tiotusenfalt på våra utmarker,

14när våra oxar går med full last,

när ingen rämna har brutits i muren

och ingen tvingas dra ut som fånge,

när inget klagorop hörs på våra gator -

15saligt är det folk som har det så,

ja, saligt är det folk som har Herren till sin Gud.