Psaltaren 142 - Svenska Folkbibeln（SFB98）

Bön om räddning från förföljarna

1En sång av David. En bön när han var i grottan.

2

Jag höjer min röst och ropar till Herren,

jag höjer min röst och ber till Herren.

3Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom

och talar med honom om min nöd.

4När min ande tynar bort i mig,

är du den som känner min stig.

På den väg jag skall gå,

har de lagt ut snaror för mig.

5Se på min högra sida,

där finns ingen som känns vid mig.

Ingen tillflykt finns mer för mig,

ingen frågar efter min själ.

6Jag ropar till dig, Herre.

Jag säger: "Du är min tillflykt,

min del i de levandes land."

7Lyssna till mitt rop,

jag är i stort elände.

Rädda mig från mina förföljare,

de är mig för starka.

8För min själ ut ur fängelset,

så att jag kan prisa ditt namn.

De rättfärdiga skall samlas omkring mig,

ty du gör väl mot mig.