Psaltaren 35 - Svenska Folkbibeln（SFB98）

Bön om räddning undan förföljare

1Av David.

Herre, gå till rätta med dem som går till rätta med mig,

strid mot dem som strider mot mig.

2Tag sköld och rustning,

och kom till min hjälp.

3Drag fram spjutet och spärra vägen

för mina förföljare.

Säg till min själ:

"Jag är din frälsning."

4Låt dem komma på skam och blygas som står efter mitt liv.

Låt dem tvingas tillbaka med skam

som tänker ut ont mot mig.

5Låt dem bli som agnar för vinden,

låt Herrens ängel driva bort dem.

6Låt deras väg bli mörk och hal,

låt Herrens ängel förfölja dem.

7Ty utan orsak har de gömt sin nätgrop för att fånga mig,

utan orsak har de grävt den för att ta mitt liv.

8Låt ödeläggelse oväntat komma över dem,

så att de själva fångas i det nät de lagt ut

och till sitt fördärv faller i sin egen grop.

9Min själ skall jubla i Herren

och vara glad över hans frälsning.

10Varje ben i min kropp skall säga:

" Herre, vem är dig lik,

du som räddar den betryckte från hans överman,

den betryckte och fattige från den som plundrar honom?"

11Falska vittnen träder fram,

de frågar mig om sådant som jag inte vet.

12De lönar mig med ont för gott,

min själ är övergiven.

13Jag bar sorgdräkt när de var sjuka,

jag kuvade min själ med fasta

och bad med nersänkt huvud.

14Jag handlade som om det gällt min vän, min bror.

Lik den som sörjer sin mor

gick jag sorgklädd och nerböjd.

15Men de gläder sig över mitt fall,

de gaddar ihop sig,

onda människor gaddar ihop sig mot mig - jag vet ej varför.

De hånar mig utan uppehåll.

16Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd,

gnisslar de tänder mot mig.

17Herre, hur länge skall du se på?

Befria min själ från deras ödeläggelse,

mitt dyrbara liv undan lejonen.

18Då skall jag tacka dig i den stora församlingen,

bland mycket folk skall jag prisa dig.

19Låt inte dem få glädja sig över mig

som utan orsak är mina fiender.

Låt inte dem få blinka med ögonen

som utan anledning hatar mig.

20Ty det är inte frid de talar,

svekets ord tänker de ut

mot de stilla i landet.

21De spärrar upp munnen mot mig,

de säger: "Rätt åt honom,

nu ser vi det med egna ögon!"

22Du, Herre, ser det, tig ej.

Herre, var inte långt ifrån mig.

23Vakna, stå upp, skaffa mig rätt,

tag dig an min sak, du min Gud och Herre.

24Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, Herre, min Gud,

låt dem inte få glädjas över mig.

25Låt dem inte säga i sina hjärtan:

"Det var rätt åt honom, det gick som vi ville!"

Låt dem inte få säga: "Vi har uppslukat honom."

26Låt alla komma på skam och blygas

som gläds över min olycka.

Låt dem gå klädda i skam och blygsel,

dessa som förhäver sig över mig.

27Låt dem jubla och glädja sig

som unnar mig min rätt.

Låt dem alltid kunna säga:

"Lovad vare Herren,

som unnar sin tjänare frid!"

28Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet,

ditt lov dagen lång.