Psaltaren 17 - Svenska Folkbibeln（SFB98）

Tillflykten för den oskyldigt förföljde

1En bön av David.

Hör, Herre, en rättfärdig sak,

akta på mitt rop och lyssna till min bön,

den kommer ej från falska läppar.

2Från dig väntar jag mitt försvar,

dina ögon ser vad som är rätt.

3Du prövar mitt hjärta,

du utforskar det om natten.

Du rannsakar mig, men du finner ingenting,

ingen ond tanke går ut från min mun.

4Vad människor än gör

tar jag mig till vara för våldsverkares stigar

genom dina läppars ord.

5Mina steg håller sig stadigt på dina vägar,

mina fötter stapplar inte.

6Jag ropar till dig,

ty du, Gud, skall svara mig.

Vänd ditt öra till mig och hör mina ord!

7Visa din underbara nåd,

du som med din högra hand

frälsar dem som flyr till dig

undan sina förföljare.

8Bevara mig som en ögonsten,

beskydda mig under dina vingars skugga

9för de ogudaktiga som vill förgöra mig,

för mina dödsfiender som omringar mig.

10Sitt hjärta förhärdar de,

med sin mun talar de stora ord.

11Nu är de omkring mig var vi än går.

Deras ögon spanar efter

hur de skall slå mig till marken.

12Han liknar ett lejon som hungrar efter rov,

ett ungt lejon som ligger på lur.

13Stå upp, Herre!

Gå emot honom, slå ner honom!

Rädda med ditt svärd min själ

från den ogudaktige.

14Rädda mig med din hand, Herre,

från människorna, från denna världens människor,

som har sin del i detta livet

och vilkas buk du fyller med dina gåvor.

De har söner i mängd

och lämnar sitt överflöd till sina barn.

15Men jag skall se ditt ansikte i rättfärdighet,

jag skall mättas av din åsyn när jag vaknar.