Jeremia 50 - Svenska Folkbibeln（SFB98）

Profetia om Babel

1Detta är det ord som Herren talade om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:

2

Förkunna bland hednafolken,

ge det till känna, res upp ett baner,

kungör och dölj det inte.

Säg: Babel är intaget,

Bel har kommit på skam,

Merodak är krossad.

Dess avgudabilder har kommit på skam,

dess avgudar är krossade.

3Ty ett folk drar upp mot det norrifrån.

Det skall göra dess land till en ödemark,

så att ingen kan bo i det.

Både människor och djur skall fly.

4I de dagarna och på den tiden, säger Herren,

skall Israels barn komma tillsammans med Juda barn.

Under gråt skall de gå

och Herren, sin Gud, skall de söka.

5De skall fråga efter Sion

och vända sig hitåt:

"Kom! Låt oss hålla fast vid Herren

i ett evigt förbund, som aldrig skall glömmas."

6Mitt folk var förlorade får.

Deras herdar förde dem vilse

och lät dem irra omkring på bergen.

De strövade från berg till höjd

och glömde sin viloplats.

7Alla som träffade på dem slukade dem,

och deras motståndare sade:

"Vi är utan skuld."

Det skedde därför att de hade syndat mot Herren,

rättfärdighetens boning,

mot Herren, deras fäders hopp.

8Fly ut ur Babel,

drag bort från kaldeernas land,

och var som bockar framför hjorden.

9Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet

en mängd stora hednafolk

och föra dem upp mot Babel.

De skall rusta sig till strid mot det,

från det hållet skall det erövras.

Deras pilar skall vara som en framgångsrik hjältes,

som inte vänder tillbaka tomhänt.

10Kaldeen skall plundras.

Plundrarna skall alla få nog, säger Herren.

11Ty ni gladde er och jublade,

när ni skövlade min arvedel.

Ni hoppade som kvigor på tröskplatsen

och frustade som hingstar.

12Er mor skall ändå fullständigt komma på skam,

ja, hon som har fött er skall få skämmas.

Se, sist av hednafolken skall hon bli en ödemark,

ett torrt land och en öken!

13På grund av Herrens vrede måste det ligga obebott

och helt och hållet vara en ödemark.

Var och en som går förbi Babel skall häpna och vissla

vid tanken på alla dess plågor.

14Rusta er till strid mot Babel från alla sidor,

ni som spänner båge.

Skjut på henne, spar inte på pilarna,

ty mot Herren har hon syndat.

15Höj segerrop över henne från alla håll:

"Hon har tvingats ge upp.

Hennes stöd har fallit,

hennes murar är nerrivna!"

Detta är Herrens hämnd.

Hämnas då på henne.

Gör mot henne som hon har gjort.

16Utrota ur Babel den som sår

och den som i skördens tid brukar lien.

Undan det härjande svärdet

skall var och en vända om till sitt folk

och var och en fly hem till sitt land.

17Israel är ett vilsekommet får

som jagats av lejon.

Först slukade kungen i Assyrien det, och till slut har Nebukadressar, kungen i Babel, gnagt dess ben.

18 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall straffa kungen i Babel och hans land, liksom jag har straffat kungen i Assyrien.

19 Jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå i bet på Karmel och i Basan. På Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt.

20

I de dagarna och på den tiden, säger Herren,

skall man söka efter Israels missgärning

och den skall inte mer vara till,

efter Juda synder och de skall inte mer finnas.

Ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.

21Drag ut mot Meratajims land och mot invånarna i Pekod.

Förgör dem och ge dem till spillo, säger Herren,

och gör i allt som jag har befallt dig.

22Det är stridslarm och stor förödelse i landet.

23Hur sönderbruten och krossad är den inte,

den hammare som slog hela jorden!

Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!

24Jag lade ut en snara för dig, Babel,

och du blev fångad innan du visste om det.

Du ertappades och greps,

ty det var mot Herren

du hade givit dig i strid.

25 Herren öppnade sitt vapenförråd

och tog fram sin vredes vapen.

Ty ett verk hade Herren, Herren Sebaot,

att utföra i kaldeernas land.

26Ryck fram mot det från alla håll,

öppna dess förrådshus,

kasta i en hög vad där finns, som man gör med säd,

och ge det till spillo.

Låt ingenting bli kvar av det.

27Döda alla dess tjurar, för ner dem till slakt.

Ve dem, ty deras dag har kommit, tiden för deras straff!

28Lyssna till flyktingarna

som söker rädda sig ut ur Babels land,

för att i Sion förkunna Herrens, vår Guds, hämnd,

hämnden för hans tempel.

29Kalla samman bågskyttar mot Babel,

alla som kan spänna en båge.

Slå läger runt omkring det, låt ingen komma undan.

Vedergäll det för dess gärningar.

Gör mot det alldeles så som det har gjort.

Ty mot Herren

har det handlat övermodigt,

mot Israels Helige.

30Därför skall dess unga män falla på gatorna,

alla dess stridsmän skall gå under på den dagen,

säger Herren.

31Se, jag är emot dig, du övermodige,

säger Herren, Herren Sebaot,

ty din dag har kommit,

den tid då jag skall straffa dig.

32Då skall den övermodige stappla och falla

och ingen skall resa upp honom.

Jag skall tända eld på hans städer

och elden skall förtära allt omkring honom.

33Så säger Herren Sebaot:

Förtryckta är Israels barn

och Juda barn med dem.

Alla de som har fört dem i fångenskap

håller dem fast

och vägrar att släppa dem.

34Men deras återlösare är stark,

Herren Sebaot är hans namn.

Han tar sig an deras sak,

och skaffar ro åt jorden

men oro åt Babels invånare.

35Svärd mot kaldeerna, säger Herren,

mot Babels invånare,

mot dess furstar och vise män!

36Svärd mot lögnprofeterna,

de skall stå där som dårar.

Svärd mot dess hjältar,

de skall bli förfärade.

37Svärd mot dess hästar och vagnar,

mot alla främmande folk därinne,

de skall bli som kvinnor.

Svärd mot dess skatter,

så att de rövas bort.

38Torka skall drabba dess vatten,

de skall torka ut.

Ty det är ett gudabildernas land,

med sina skrämmande avgudar uppför de sig som galna.

39Därför skall schakaler bo där

tillsammans med andra ökendjur.

Strutsar skall där ha sin boning.

Aldrig mer skall någon människa bo där,

från släkte till släkte skall det vara obebott.

40Liksom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder

ödelades av Gud,

säger Herren,

så skall ingen bo där,

ingen människa mer vistas där.

41Se, ett folk kommer norrifrån,

ett stort hednafolk,

många kungar reser sig

från jordens yttersta ände.

42De har båge och lans,

de är grymma och utan förbarmande.

Larmet från dem är som havets dån,

på hästar rider de fram,

rustade som kämpar till strid

mot dig, du dotter Babel.

43När kungen i Babel hör ryktet om dem

sjunker hans händer ner.

Ängslan griper honom,

ångest som hos en barnaföderska.

44Se, likt ett lejon skall han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot?

45 Hör därför vad Herren har beslutat om Babel, och de tankar som han tänkt om kaldeernas land.

Även de minsta i hjorden skall släpas bort,

och deras betesmark skall häpna över dem.

46Vid ropet: "Babel är intaget!"

skall jorden bäva och ett skriande höras bland hednafolken.