Ordspråksboken 8 - Svenska Folkbibeln（SFB98）

Visheten talar om sig själv

1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

2Den står uppe på höjderna,

vid vägen där stigarna möts.

3Vid portarna in till staden,

vid ingångarna, höjer den sitt rop:

4Till er, ni män, vill jag ropa,

min röst skall nå ut till människors barn.

5Lär klokhet, ni oförståndiga,

ni dårar, lär förstånd.

6Lyssna, ty om höga ting vill jag tala,

från mina läppar kommer vad rätt är.

7Ja, sanning skall min mun tala,

mina läppar avskyr ogudaktighet.

8Rättfärdiga är alla min muns ord,

i dem finns inget falskt eller förvänt.

9De är alla sanna för den förståndige

och rätta för dem som har funnit kunskap.

10Tag emot min förmaning hellre än silver

och kunskap hellre än utvalt guld.

11Ty visheten är bättre än pärlor,

inga skatter kan jämföras med den.

12Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,

jag har kunskap och goda råd.

13Att frukta Herren

är att hata det onda.

Högfärd, högmod, ett ont leverne

och en falsk mun, det hatar jag.

14Hos mig finns råd och sann insikt.

Jag är förstånd, och hos mig finns makt.

15Genom mig regerar kungar

och stiftar furstar rätta lagar.

16Genom mig styr härskare och hövdingar,

alla domare på jorden.

17Jag älskar dem som älskar mig,

och de som söker mig, de finner mig.

18Rikedom och ära finns hos mig,

skatter som består och rättfärdighet.

19Min frukt är bättre än guld,

ja, finaste guld,

det jag ger är bättre än utvalt silver.

20Jag vandrar på rättfärdighetens väg,

mitt på det rättas stigar,

21för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig

och fylla på deras förråd.

22 Herren ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg,

före sina gärningar i urtiden.

23Av evighet är jag insatt,

från begynnelsen, innan jorden fanns.

24Innan djupen blev till föddes jag,

innan källorna flödade av vatten.

25När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns,

då föddes jag,

26innan han gjort land och fält

och jordens första stoft.

27När han beredde himlen var jag där,

när han välvde en sfär över djupen,

28när han fäste skyarna i höjden

och djupets källor bröt fram med kraft,

29när han satte en gräns för havet

och vattnet stannade där han befallt,

när han lade jordens grund,

30då var jag verksam vid hans sida.

Jag var hans glädje dag efter dag,

alltid jublande inför honom.

31Jag jublade över hans värld,

jag gladdes över människorna.

32Så lyssna nu, mina barn.

Saliga är de som håller sig till mina vägar.

33Hör min förmaning och bli visa,

förkasta den inte.

34Salig är den människa som hör mig,

som dag efter dag vakar vid mina dörrar

och håller vakt vid mina dörrposter.

35Ty den som finner mig finner livet

och får nåd från Herren.

36Men den som syndar mot mig skadar sin själ,

alla de som hatar mig älskar döden.