Jeremia 20 - Svenska Folkbibeln（SFB98）

Jeremia och prästen Pashur

1Då prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera på detta sätt,

2 lät han gissla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.

3Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: " Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib.

4 Ty så säger Herren: Jag skall göra dig till skräck både för dig själv och för alla dina vänner. De skall falla för sina fienders svärd och dina ögon skall se det. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och döda dem med svärd.

5 Denna stads alla rikedomar, allt gods och alla dyrbarheter och Juda kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand. De skall ta det som byte och föra det till Babel.

6 Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du skall komma till Babel, där skall du dö och där skall du begravas tillsammans med alla dina vänner, som du har profeterat lögn för."

7Profetens klagan inför Herren

Du, Herre, övertalade mig,

och jag lät mig övertalas.

Du grep mig och blev mig övermäktig.

Så har jag blivit ett ständigt åtlöje,

alla hånar mig.

8Ty så ofta jag talar måste jag klaga,

över våld och förtryck måste jag ropa,

ty Herrens ord drar över mig spott och spe hela dagen.

9Men jag tänkte:

Jag vill glömma honom

och inte mer tala i hans namn.

Då blev det i mitt hjärta

som en brinnande eld,

instängd i mitt innersta.

Jag ansträngde mig att uthärda den

men kunde det inte.

10Jag hör många förtala mig,

det är skräck från alla håll:

"Ange honom!"

"Ja, vi skall ange honom!"

Alla som stått mig nära

väntar på att jag skall falla.

"Kanske låter han lura sig,

så att vi blir honom övermäktiga

och kan hämnas på honom."

11Men Herren är med mig

som en mäktig hjälte.

Därför skall mina förföljare komma på fall

och inte bli mig övermäktiga.

De skall stå där med stor skam,

ty de har handlat utan förstånd.

De skall drabbas av evig vanära,

som ej skall glömmas.

12 Herre Sebaot, du prövar den rättfärdige,

du ser hjärtan och njurar.

Jag skall få se din hämnd på dem,

ty till dig har jag överlämnat min sak.

13Sjung till Herren, lova Herren,

ty han räddar den fattiges själ

ur de ondas hand.

14Förbannad vare den dag då jag föddes!

Må den dag min mor födde mig inte bli välsignad!

15Förbannad vare den man som meddelade min far:

"Du har fått en son,"

och gjorde honom mycket glad.

16Låt det gå den mannen,

som det gick för de städer

som Herren förstörde utan att ångra det.

Låt honom få höra klagorop på morgonen

och stridsrop vid middagstid,

17därför att han inte dödade mig i moderlivet,

så att min mor fick bli min grav

och hennes moderliv havande för alltid.

18Varför kom jag ut ur moderlivet

för att se möda och bedrövelse

och se mina dagar försvinna i skam?