Första Kungaboken 2 - Svenska Folkbibeln 2015（SFB15）

Davids sista ord till Salomo

1 Då tiden närmade sig att David skulle dö, befallde han sin son Salomo och sade:

2 . Var stark och visa dig som en man.

3 son, har gjort mot mig, och vad han gjorde mot de två befälhavarna i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem och spillde blod i fredstid som om det var krig, han skvätte blod över bältet runt sina höfter och över skorna på sina fötter som om det var krig.

6 Gör efter din vishet och låt inte hans grå hår fara ner i dödsriket med frid.

7 ska du visa godhet och låta dem vara med bland dem som äter vid ditt bord. För så gjorde de mot mig när jag flydde för din bror Absalom.

8 , och jag gav honom min ed inför Herren och sade: Jag ska inte döda dig med svärd.

9 Men låt honom nu inte bli ostraffad. Du är ju en vis man och vet vad du ska göra med honom. Låt hans grå hår fara ner i dödsriket med blod.”

David dör

10 I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år.

12 Och Salomo satt på sin far Davids tron, och hans kungamakt var starkt befäst.

Adonia dör

13 Adonia, Haggits son, gick till Salomos mor Bat-Seba. Hon frågade då: ”Kommer du med fredliga avsikter?” Han svarade: ”Ja, med fred.”

14 Han fortsatte: ”Jag har något att tala med dig om.” Hon svarade: ”Säg det.”

15 åt kungens mor, och hon satte sig till höger om honom.

20 Sedan sade hon: ”Jag har en enda liten bön till dig. Visa inte bort mig.” Kungen svarade henne: ”Mor, låt mig höra din bön. Jag ska inte visa bort dig.”

21 Då sade hon: ”Låt Adonia få Abishag från Shunem till hustru.”

22 till honom – han är ju min äldre bror – till honom och till prästen Ebjatar och till Joab, Serujas son!”

23 Kung Salomo svor en ed inför Herren och sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om inte Adonia får betala med sitt liv för att han sagt detta.

24 Och nu, så sant Herren lever, han som har utsett mig och satt mig på min far Davids tron och som har byggt mig ett hus efter sitt löfte: I dag ska Adonia dödas.”

25 Och kung Salomo sände i väg Benaja, Jojadas son, som högg ner Adonia så att han dog.

Ebjatar och Joab straffas

26 sade kungen: ”Gå till dina ägor i Anatot. Du har förtjänat döden, men i dag ska jag inte döda dig, för du har burit Herren Guds ark framför min far David och lidit med min far i allt han fått lida.”

27 och begrav honom, så att du befriar mig och min fars hus från skulden för det oskyldiga blod som Joab har spillt.

32 där han bodde.

35 måste du dö. Ditt blod kommer över ditt eget huvud.”

38 Shimei sade till kungen: ”Det är bra. Så som min herre kungen har sagt, så ska din tjänare göra.” Och Shimei bodde i Jerusalem en lång tid.

39 kung Akish, Maakas son. Man berättade det för Shimei och sade: ”Dina tjänare är i Gat.”

40 Då bröt Shimei upp, sadlade sin åsna och tog sig till Akish i Gat för att leta efter sina tjänare. Shimei gav sig alltså av och hämtade sina tjänare från Gat.

41 Men när man berättade för Salomo att Shimei hade begett sig från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka,

42 sände kungen bud och kallade till sig Shimei och sade till honom: ”Har jag inte bundit dig med ed vid Herren och varnat dig och sagt: Du ska veta att den dag du går ut och beger dig hit eller dit måste du dö? Du svarade mig: Det är bra, jag har hört det.

43 Varför har du då inte hållit eden inför Herren och lytt den befallning som jag gett dig?”

44 2 Sam 16:5f, Ps 54:7, 62:13. Kungen sade sedan till Shimei: ”Du vet själv allt det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort mot min far David. Herren ska låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud.

45 Men kung Salomo ska bli välsignad, och Davids tron ska bli befäst inför Herren till evig tid.”

46 På kungens befallning gick därefter Benaja, Jojadas son, fram och högg ner honom så att han dog. Och kungadömet blev befäst i Salomos hand.