1 . Ni hade redan vikit av från den väg som Herren hade befallt er att gå.
17 Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon.
18 Och jag föll ner inför Herrens ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i Herrens ögon så att han blev vred.
19 Jag var nämligen skräckslagen inför den vrede och harm mot er som Herren blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men Herren lyssnade till mig även den gången.
20 Också på Aron blev Herren mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron.
21 väckte ni också Herrens vrede.
23 4 Mos 13:2f, 14:1f. När Herren sände er från Kadesh-Barnea och sade: ”Dra upp och erövra landet som jag har gett er”, då var ni upproriska mot befallningen från Herren er Gud och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.
24 Upproriska har ni varit mot Herren ända från den dag då jag lärde känna er.
25 2 Mos 32:11, 31f, 34:8f. Och jag föll ner inför Herrens ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för Herren hade sagt att han ville förgöra er.
26 Jag bad till Herren och sade: Herre Gud, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten.
27 Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd.
28 4 Mos 14:16. Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: ”Herren kunde inte föra in dem i det land som han hade lovat dem, och han hatade dem. Därför förde han ut dem för att döda dem i öknen.”
29 De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
