Psaltaren 137 - Karl XII 1873（SK73）

1Vid de älfver i Babel såte vi och grete, då vi på Zion tänkte.

2Våra harpor hängde vi på pilträ, som der äro.

3Ty der bådo de oss sjunga, som oss fångna höllo, och i vår gråt glade vara: Sjunger oss ena af Zions Visor.

4Huru skulle vi sjunga Herrans viso i främmande land?

5Om jag förgäter dig, Jerusalem, så varde min högra hand förgäten.

6Min tunga låde vid min gom, om jag icke tänker uppå dig; om jag icke låter Jerusalem min högsta glädje vara.

7Herre, mins uppå Edoms barn, på Jerusalems dag; de der säga: Slår ned, slår ned i grund.

8Du förstörda dotter Babel, säll är den dig vedergäller, såsom du oss gjort hafver.

9Säll är den, som dina unga barn tager, och slår dem emot stenen.