Psaltaren 2 - Karl XII 1873（SK73）

1Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.