Apostlagärningarna 20 - Swedish Reformation Bible（SRB16）

Ny resa till Makedonien och Grekland. I Troas

1 tagit avsked av dem, begav han sig i väg för att resa till Makedonien.

2När han hade färdats genom dessa trakter och gett dem många förmaningar, kom han till Grekland.

3Och där uppehöll han sig i tre månader. Men då judarna förberedde en sammansvärjning mot honom, när han skulle fara därifrån till Syrien, beslöt han att vända tillbaka genom Makedonien.

4 från Berea och av thessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus samt Tykikus och Trofimus från Asien.

5Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas.

6Men vi seglade från Filippi efter det osyrade brödets högtid, och efter fem dagar träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.

7 hade kommit tillsammans för att bryta bröd, predikade Paulus för dem och fortsatte tala ända till midnatt, eftersom han skulle resa nästa dag.

8Och det fanns många lampor i den sal i övre våningen där de var församlade.

9Så satt där vid fönstret en yngling som hette Eutykus. Och när Paulus talade så länge föll han i djup sömn, och i sömnen föll han ner från tredje våningen och lyftes upp död.

10 kom vi följande dag till Miletus.

16 tårar och prövningar, som jag har utsatts för genom judarnas anslag,

20och hur jag inte har hållit undan något som kunde vara er till nytta, utan har predikat för er och undervisat er, offentligt och i hemmen,

21.

22Och se, bunden i Anden går jag nu till Jerusalem, och vet inte vad som där ska hända mig,

23 rike.

26Därför vill jag denna dag bedyra för er, att jag inte är skyldig till någons blod.

27För jag har inte undandragit mig från att förkunna hela Guds rådslut för er.

28 vet jag, att sedan jag har lämnat er, ska grymma vargar komma in bland er, och de ska inte skona hjorden.

30, överlämnar jag er åt Gud och hans nåds ord, som är mäktig att uppbygga er och ge er arvedel bland alla dem som är helgade.

33 att ge än att få.

36Apg 21:5. Och när han hade sagt detta, föll han på knä och bad tillsammans med dem alla.

37Och alla grät mycket och omfamnade Paulus och kysste honom.

38Det som bedrövade dem mest var det ord som han hade sagt, att de inte mer skulle få se hans ansikte. Sedan följde de honom till skeppet.