Apostlagärningarna 5 - Swedish Reformation Bible（SRB16）

Ananias och Safira

1Men en man vid namn Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom,

2och han tog med sin hustrus vetskap undan något av betalningen och bar fram en del och lade för apostlarnas fötter.

3Då sa Petrus: Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög för den Helige Ande och tog undan en del av betalningen för jorden?

4Var den inte din, så länge du hade den kvar? Och efter att den var såld, hade du inte rätt att göra som du ville? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har inte ljugit för människor, utan för Gud.

5Då Ananias hörde dessa ord, föll han ner och gav upp andan. Och stor fruktan kom över alla dem som hörde detta.

6Och de yngre männen stod upp, svepte in honom, bar bort och begravde honom.

7Och det var omkring tre timmar senare, som hans hustru kom in utan att veta vad som hade hänt.

8Då började Petrus tala och sa till henne: Säg mig, sålde ni jorden för så mycket? Och hon svarade: Ja, för så mycket.

9Då sa Petrus till henne: Varför var ni överens om att ni skulle fresta Herrens Ande? Se, fötterna av dem som har begravt din man är utanför dörren, och de ska bära ut dig.

10Då föll hon genast ner vid hans fötter och gav upp andan. Och de unga männen kom in och fann henne död, och efter att de hade burit ut henne begravde de henne bredvid hennes man.

11Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla dem som hörde detta.

Tecken och under bland folket

12Och många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var tillsammans i full enighet i Salomos pelargång.

13Och av de andra vågade ingen ansluta sig till dem, men folket uppskattade dem.

14Och ännu fler kom till tro på Herren, skaror av både män och kvinnor,

15så att de bar ut de sjuka på gatorna, och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem, när han gick förbi.

16Och det kom även en stor skara från städerna runt omkring till Jerusalem. De förde med sig sjuka och dem som plågades av orena andar, och de blev alla helade.

Rådet ingriper mot apostlarna

17Då stod översteprästen upp, och alla de som var med honom som tillhörde sadduceernas parti, uppfyllda med avund.

18och de grep apostlarna och satte dem i allmänt fängelse.

19Men en Herrens ängel öppnade om natten fängelsets portar och förde ut dem och sa:

20Gå och ställ er i templet och tala till folket alla de ord som hör till detta livet.

21Då de hade hört detta, gick de tidigt på morgonen in i templet och undervisade. Då kom översteprästen och de som var med honom och kallade samman Stora rådet och alla de äldste bland Israels barn, och skickade bud till fängelset för att hämta dem.

22Men då tjänarna kom dit, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade,

23och sa: Fängelset fann vi verkligen ordentligt låst och vakterna stod utanför dörrarna, men då vi öppnade fann vi ingen därinne.

24Och när översteprästen och tempelvaktens befälhavare och översteprästerna hörde dessa ord, blev de villrådiga och undrade vad detta skulle betyda.

25Då kom en och berättade för dem och sa: Se, de män som ni har satt i fängelset är i templet och står där och undervisar folket.

26Då gick befälhavaren med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de fruktade för folket, att de skulle bli stenade.

27När de hade hämtat dem dit, förde de fram dem inför Stora rådet, och översteprästen frågade dem,

28 och syndernas förlåtelse.

32 om att döda dem.

34.

35Sedan sa han till dem: Ni män av Israel, tänk er för, vad ni är på väg att göra med dessa män.

36, såvida ni inte vill bli funna med att strida även mot Gud.

40De blev övertygade av honom och kallade in apostlarna, lät prygla dem och befallde att de inte skulle tala i Jesu namn, och lät dem gå.

41 namns skull.

42Och de upphörde inte att varje dag i templet och i varje hus undervisa och predika evangelium om Jesus Kristus.