Psaltaren 137 - Svenska 1917（SVEN）

 Vid Babels floder,      där sutto vi och gräto,  när vi tänkte på Sion.

2  I pilträden som där voro      hängde vi upp våra harpor.

3  Ty de som höllo oss fångna      bådo oss där att sjunga,  och våra plågare      bådo oss vara glada:  »Sjungen för oss      en av Sions sånger.»

4  Huru skulle vi kunna sjunga      HERRENS sång      i främmande land?

5  Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem,      så förgäte min högra hand sin tjänst.

6  Min tunga låde vid min gom,      om jag upphör att tänka på dig,  om jag icke låter Jerusalem      vara min allra högsta glädje.

7  Tänk, HERRE, på Jerusalems dag,      och straffa Edoms barn,  dem som ropade: »Riven ned, riven ned det      ända till grunden.»

8  Dotter Babel, du ödeläggelsens stad,  säll är den som får vedergälla dig  allt vad du har gjort oss.

9  Säll är den som får gripa dina späda barn  och krossa dem mot klippan.